.png)
I år är det 50 år sedan HAJEN först kom ut som en bok för att kort efteråt bli en film. HAJEN har haft en stor inverkan i populärkulturen. Numera anses filmen utgöra en kultfilm. De flesta känner till filmen och många har också läst boken.
HAJEN var den första Hollywood-filmen som bröt 100-miljonerdollargränsen när den kom ut sommaren 1975. Det blev inte bara författaren Peter Benchleys genombrott men även Steven Spielbergs stora genombrott som filmskapare. Filmen utkom under sommaren då filmer i regel inte hade biopremiär, de flesta biofilmer visades under vår och höst. Detta innebar att HAJEN i princip var ensam på biomarknaden med ett pricksäkert ämne som alla semesterfirare kunde relatera till under sommarens badperiod. Resultatet sommaren 1975 var att folk helt enkelt slutade bada, både i havet och i simbassänger. Så även i Sverige...
Men vad har filmen inneburit för världens hajar? Innan filmen och boken kom ut hade hajar inte populariserats på samma nivå Steven Spielberg bidrog till. Den negativa bild som idag associeras med hajar där de anses vara människoätande och en fara för allmänheten bygger på myter och faktoider som hämtades redan från 1500-talet.
Filmen bidrog till ett speciellt fenomen som idag kallas för HAJEN-effekten (JAWS effect) hos hajbiologer. Detta fenomen innebär att det som sker i filmen som per automatik blir verklighet efter att en serie hajattacker ägt rum inom ett begränsat område inom en begränsad tidsram.
Låt oss säga att 5 hajattacker sker i Western Australia inom loppet av 6 veckor. Detta kommer leda till en stor medial uppmärksamhet där varje nyhetsartikel är noga med att räkna upp hur många hajangrepp som ägt rum inom en snäva tidsramen. Visa smaskiga bilder på vithajar med öppna gap och beskriva ohyggliga detaljer om hur badare eller surfare blivit bitna.
Snart börjar spekulationerna om varför hajarna angriper människor just nu. Kanske kan det till och med vara bara en haj som fattat vittring på människokött. Lokalpolitiker måste göra något. Agerandet i sig är kanske viktigare än resultatet. Det spelar ingen roll vad de gör så länge några hajar dödas. Under historien har därför hajar dödats till följd av hajangrepp, som en hämndaktion från människor mot hajar. Oftast fångas hajar som dras upp inför kamerorna. Och sedan är problemet löst. Sker fler hajangepp inom samma begränsade tidsram är oftast lösningen att utöva lite mer hämnd mot hajarna. Det spelar ingen roll vilken art det är som dödas bara det dödas några hajar som ser farliga ut. Detta är HAJEN-effekten. En grotesk verklighet som bygger på ett fiktivt narrativ.
Hajar har därför hatats mer efter filmen och boken HAJEN. De har ansetts utgöra ett hot mot människor. En del har gått så långt som att mena att de måste utrotas. Därför har hajfiskare höjts upp som hjältar när de landade stora vithajar. Deta skedde främst under 1980-talet och även 1990-talet.
Kort efter HAJEN kom ut bedrevs det sportfiske efter vithaj i Australien, Sydafrika, USA och på andra håll. Det blev populärt att fånga stora vithajar för att sedan visa upp dem inför kamerorna. I Sydafrika var vithajens population riktigt hårt drabbad under 1980-talet. En lokal valskyddsorganisation såg därför till att arbeta för att skydda arten. Och år 1991 blev Sydafrika först i världen att freda vithajen. En enorm bedrift med tanke på den dåliga "image" vithajen hade under denna tidsperiod.
I en intervju i DN från förra året pratar jag mer om HAJEN-effekten. Du kan läsa den här.
Nedan en film som visar hur hajfiskare fångade hajar efter filmen HAJEN i Australien.
