Igår var jag och såg The MEG. Biosalongen var fullsatt. The MEG är en ny film som påminner om HAJEN men på anabola steroider. Det finns flera likheter med filmen HAJEN och kopplingar till Shark Week. I flera scener används hajbur. Man drar också huvudpersonen bakom en båt vilket leder till att megalodon gör ytsprång precis som under Expedition vithaj till Seal Island i Sydafrika med undantaget av att vi använder en sälattrapp istället för en filmskådis. Filmen baserar sig på författaren Steven Altens bok ” Meg: A Novel of Deep Terror” från 1997.
Filmen handlar om hur ett team av marinbiologer och ingenjörer upptäcker att Marianergravens botten i själva verket enbart är ett kemiskt lager som skyddar ett varmt djupvattenlager på ca 26 grader. Marianergravens djup är omkring 11 000 km och havets djupaste punkt med en temperatur omkring 3-4 grader men i filmen visar det sig att havet är djupare än så och dessutom behagligt varmt. Jag undrar hur djupet kunnat förse världens genom tiderna största haj och fisk med det syre som krävs för dess överlevnad, speciellt med tanke på att vattnet är varmt och därmed innehåller ännu mindre syre än om det vore kallt.
När forskarna lyckats ta sig igenom det skyddande språngskiktet med sina högteknologiska ubåtar upptäcker de en helt ny värld av ett förhistoriskt marinbiologiskt ekosystem. Det är i denna värld megalodon, jättetandhajen Carcharocles megalodon som jagade bardvalar, på något sätt lyckats överleva (vilket jag själv faktiskt inte kan förstå). Det dröjer inte länge innan hajen gör sig känd för tittarna genom att angripa undervattensfarkoster. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att havsdjupet enbart verkar vara fullt med jättebläckfiskar som möjligen kan ha fungerat som föda.
En räddningsaktion inleds för att plocka upp forskarna vars ubåt blivit attackerad av megalodon och jättebläckfiskar. I samband med räddningsaktionen lyckas megalodon simma ut från sin undervattenstidsbubbla och upp till vår moderna värld eftersom varmt vatten från språngskiktet läckt ut. Konstigt nog har den massiva hajen inte lyckats ta sig igenom det kalla språngskiktet på 3-4 grader trots att den troligen är varmblodig precis som vithajen.
Filmproduktionen är kinesisk men huvudpersonen i filmen utgörs av räddningsaktionens ledare Jonas Taylor som spelas av Jason Statham (britt). Filmen ger en internationell känsla och alla undervattensfarkoster en inspiration som präglas av innovation.
Megalodon är rekonstruerad i allt för stor storlek i vissa scener. Framförallt vid ytvattnet när ryggfenan är närmare 10 meter hög. I mer närgångna scener och när huvudet är synligt i bild är dock proportionerna mer korrekta. Stjärtfenan ser dock ganska lustigt ut, ungefär som om min 4-åriga son ritat den.
Det finns också en hel del scener som är lite lustiga. Megalodons naturliga föda utgjordes av valar. Något som borde ha lockat upp megalodon från Marianergraven. I en scen när megalodon på något underligt sätt lyckats simma till Sanya bay i Kina från Guam på mindre än 24 timmar, spelar forskarna upp knölvalssång för att locka bort hajen precis innan den ska sluka 30 kinesiska badare i ett svep. Hajen avbryter genast sitt angrepp med vidöppna käftar då den hör den ljuvliga valsången och simmar till högtalaren. Efter att megalodon ätit upp högtalaren fortsätter den ivrigt att leta efter annat att äta upp som om den svultit i 2 miljoner år. Megalodons jakt på undervattensfarkoster startar. På många sätt påminner the MEG om Godzilla eller King Kong. Man skulle kunna säga att dessa tre filmer bildat en egen genre av ”gigantiska bestar” som omöjligt kan existera. Filmen präglas av en slags bisarr absurditet av science-fiction zoologi. The MEG klassar sig inte i samma nivå som Jurassic Park på grund av alla faktafel även om den försöker göra anspråk på detta i början av filmen. Eftersom megalodon är en förhistorisk art som har existerat för 2 miljoner år sedan till skillnad från King Kong och Godzilla hade jag hoppats på lite bättre research bakom filmskapandet för att bilda en mer naturtrogen megalodon-känsla.
Filmen är fylld med action men tappar fokus från marinbiologin längre in i filmen. The MEG får tre fenor av fem och fungerar dock bra som helgunderhållning.
Commenti