Vitfenad ocenhaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Mycket ovanlig i Medelhavet eller norra delen av Europa, endast ett fall av vitfenad oceanhaj har rapporterats från Sverige, detta i Gullmarsfjorden Skredsvik nära Lysekil vid den norra Bohuskusten 2004. Den vitfenade oceanhajen som även kallas för årfenhaj är en hajart som främst förekommer i tropiska och varmt tempererade vatten. Mestadels helt oceanisk. Vitfenad oceanhaj kan komma kustnära eller kring oceaniska öar. Kan dock förekomma vid vatten på 37 meters djup eller mindre.

Förekommer mellan ytan ner 184 meters djup. Den vitfenade oceanhajen föredrar en vattentemperatur mellan 18-28 °C, den kan dock påträffas i temperatur ner till 10 °C. Vid sådan låg temperatur kan det troligen finnas risk för att hajen dör av köld. Vilket troligen var fallet med den svenska vitfenade oceanhajen. I kalla vatten kan troligen inte jakt upprätthållas och tempera241 turen i kalla vatten leder snaras till nedkylning. Enzymer, proteiner och interna organ och slutar därefteratt fungera. I Mexikanska Golfen simmar den till varmare vatten under vintern då vattentemperaturen når 15 °C. Sexuell segregation förekommer hos denna haj. Aggregationer kan bildas men stim tycks ej förekomma hos denna hajart. Den vitfenade oceanhajen simmar långsamt genom det öppna havet för att spara på så mycket energi som möjligt. Troligen kan en individ ta sig över en ocean flera gånger under en livstid. Migrationer i oceaner sker ständigt under hela livet och denna haj är en typisk oceanodrom. Denna haj är aktiv både dag och natt. Mycket opportunistisk till sin natur varför den bör hållas under uppsikt. Födan är därför mångsidig, främst bestående av benfiskar av olika slag. Bläckfiskar, stingrockor, sjöfåglar, havssköldpaddor, kräftdjur och olika as. Kan troligen jaga marina däggdjur i form av delfiner, sälar och sjölejon. Valkadaver kan vara en viktig del av födan. De kan samlas kring stimfisk för att cirkulera omkring dem och simma in i dem med öppen mun utan att aktivt jaga efter solitära fiskar. Fisken simmar in i käften på hajarna under den kalabalik som uppstår, först då biter hajen och sväljer stimfisken. Denna metod har visat sig vara en effektiv jaktteknik mot stimfisk.

Andra mindre hajar och rockor ingår också i födan. Den kan vara farlig för människor. Angrepp har förekommit främst på skeppsbrutna och liknande i sjönöd långt ute till havs. Många angrepp ute till havs under andra världskriget anses vara utförda från denna haj. De flesta angreppen är troligen orapporterade för denna hajart.

Den vitfenade oceanhajen är vivipar med moderkaka och föder 1-15 ungar som vid födseln är 60-65 cm långa. Större honor har fler ungar än de mindre. Vitfenad ocenhaj Carcharhinus longimanus.

Graviditeten varar i ett år. Födseln och parningen förekommer under tidig sommar. Hanar blir könsmogna vid en längd av 1,75 - 1,98 meters längd och honor vid 1,8-2 meters längd. Maximal längd uppskattas till 3,5 - 3,95 meter. De flesta individerna är dock inte längre än 2-2,5 meter.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel