Taxonomi
| Ordning | Carcharhiniformes |
|---|---|
| Familj | Sphyrnidae |
| Släkte | Eusphyra |
| Artepitet | blochii |
| Artnamn | Eusphyra blochii |
| Svenskt namn | Vinghuvad hammarhaj |
| Engelskt namn | Winghead shark |
Biologisk beskrivning
En liten kustnära haj som förekommer i estuarier. Den vinghuvade hammarhajen kan nå en längd på 186 cm. Födan består av benfiskar och bläckfiskar samt kräftdjur.
Vinghuvad hammarhaj är vivipar med moderkaka som utvecklas efter att gulesäcken anslutit sig till modern. Honan föder upp till 6-11 ungar. Födseln äger rum innan monsunregnen i maj och april. Ungarna är 31-45 cm långa vid födseln. Parningen sker under monsunen i juni-augusti för kommande årskull. Graviditeten varar troligen i ca 8 månader. Gravida honor angriper varandra av okänd anledning.
Hanar blir könsmogna vid 132 cm längd och för honor vid minst 104-144 cm längd. Parningen kan troligen äga rum då hajen är under en meter. Den breda cefalofolens funktion är känd. Då den vinghuvade hammarhajen lever i bräckt vatten och turbida vattenförhållanden är bredden hos cefalofolen avgörande. Ökad bredd förbättrar förmågan att uppfatta odörer då noshålorna sitter långt isär. Luktloberna är mycket välutvecklade hos vinghuvad hammarhaj och denna art har bäst utvecklat luktsinne i förhållande till andra hammarhajar. Detta antyder att arten är starkt beroende av luktsinnet för att hitta föda.
En annan fördel med att ha en bred cefalofol i förhållande till kroppsstorleken gentemot andra hammarhajasarter kan vara för att öka synfältet. Synfältet hos vinghuvad hammarhaj är troligen det mest utbredda hos alla hammarhajar då ögonen sitter mycket långt isär i förhållande till kroppsaxeln.
Den breda cefalofolen kan även fungera för att lättare upptäcka bytesdjur visuellt och på så vis underlätta vid jakt i estuarier. Djupseende i mangroveskogars rötter kan vara fördelaktigt.
I bräckvatten som leder elektriska fält sämre än havsvatten är salthalten lägre. Den breda cefalofolen bidra till ökad kännslighet för de Lorenzinska ampullerna då ampullkanalerna är längre.
Referenser
- Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
- Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
- Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
- Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
- Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
- Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
- Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.
Om denna artikel
| Författare | David C. Bernvi |
|---|---|
| Publicerad | 2026-06-10 |
| Källa | Bernvi, D.C. 2006. Världens hajar Del 1 Jättehajar Lamniformes. Upl. 1. Caracal Publishing. ISBN: 9789197583305 |
| Förslag på referering av denna artikel | Bernvi, David C. (2026). Vinghuvad hammarhaj. Hämtad från /hajarter/eusphyra-blochii [30/06-2026] |

