Omslagsbild för Gråhaj
Illustration © David C. Bernvi. Licens: CC BY-NC 4.0. Illustrationen har utarbetats med stöd av flera vetenskapliga referenser.

Gråhaj

Galeorhinus galeus

← Alla hajarter

Taxonomi

OrdningCarcharhiniformes
FamiljTriakidae
SläkteGaleorhinus
Artepitetgaleus
ArtnamnGaleorhinus galeus
Svenskt namnGråhaj
Maxlängd195 cm

Biologisk beskrivning

En haj som kan påträffats mellan 2-471 meters djup och förekommer regelbundet i Bohuslän och Halland. De flesta fynden görs utmed Halland vid Fladen. Gråhaj simmar i sällsynta fall ned till Öresund. Den återkommer oftast långt ute till havs men är inte oceanisk. Föredrar de tempererade områdena, oftast nära botten. Gråhajen simmar regelbundet i små stim och migrerar över stora områden. Under en dag kan de simma åtminstone 65 km. Denna haj har rapporterats om att simma avstånd upp till 16 000 km med en daglig medelsträcka på 16 km. Under sommaren simmar den mot kallare vatten och under vinter mot ekvatorn mot de varmare vattnen. Gråhajen är ovovivipar med en moderkaka och föder upp till 6-52 30-40 cm långa ungar. Gravida honor simmar in mot kusterna där de föder sina ungar under våren och sommaren. Ungarna lämnar sedan sina födelseplatser vid kusterna under hösten och vintern men kan regelbundet återkomma till kustbandet i upp till 2 år innan de beger sig ut till sjöss permanent. Efter två temporära år vid kusten ansluter sig de juvenila hajarna till gråhajstimmen bestående av vuxna individer. Det föds fler hanar än honor. Dödligheten för hanar under det juvenila stadiet tycks vara större än hos honor. Hanar blir könsmogna vid 8 års ålder och parar sig vi 9 år åldern medan honor blir könsmogna vid en ålder på 11 år och sedan parar sig vi 12 års ålder. Honor kan åtminstone bli 22 år gamla. Hanar blir könsmogna vid en längd på 120-170 cm medan honor blir könsmogna vid en längd av 130-185 cm. Honor kan nå en maximal längd av 174-195 cm och hanar en längd av 155- 175 cm. Födan består primärt av benfiskar men även bläckfiskar ingår i dieten tillsammans med räkor, krabbor, sniglar och tagghudingar av olika slag. Naturliga predatorer förekommer i from av andra större hajar och större tandvalar.

Referenser

  • Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
  • Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
  • Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
  • Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
  • Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
  • Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
  • Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel

FörfattareDavid C. Bernvi
Publicerad2026-06-10
KällaBernvi, D.C. 2006. Världens hajar Del 1 Jättehajar Lamniformes. Upl. 1. Caracal Publishing. ISBN: 9789197583305
Förslag på referering av denna artikelBernvi, David C. (2026). Gråhaj. Hämtad från /hajarter/galeorhinus-galeus [30/06-2026]