Portjacksonhaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Denna haj är vanlig nära kusten i tempererade vatten kring Australien. Portjacksonhajen är nattaktiv och förekommer ifrån ytan ner till 275 meters djup. Portjacksonhajen är ovipar, den lägger svartbruna skruvägg. Honan lägger äggen mellan klippor, bland skrevor och i sanden på ett djup om 1-5 meter. Ibland kan äggen påträffas så djupt ner som 20-30 meter. Honan lägger oftast 10-12 ägg och ibland även upp till 16 ägg. Ilandspolade ägg återfinnes regelbundet där denna haj förekommer.

Under augusti och september simmar honorna in till grunda vatten för att lägga sina ägg. Parningen sker under juli och augusti, en del hanar följer också med honorna in mot land då de ska lägga ägg. De flesta hanarna stannar dock på djupare vatten. Vuxna portjacksonhajar har observerats äta äggen från andra portjacksonhajar. Kanske är detta någon form av infantecid från konkurrerande hanar som på detta sätt eliminerar avkomma från andra hanar.

Honan lägger ett ägg var 8-17 dag. Därefter plockar honan upp sitt ägg och placerar det på ett lämpligt ställe, exempelvis i skrevor. Äggen är 13-17 cm långa och 5-7 cm breda, vid kläckning är ungarna 23-24 cm långa. Ungarna kläcks efter 9-12 månader, därefter förflyttar sig ungarna in till bukter, vikar eller estuarier. De flesta juveniler förekommer i grupper med både honor och hanar mixat i flera år. Under sommar kan de dock ibland simma mot djupare vatten. Vid början av könsmognaden rör sig hajarna till djupare vatten i segregerade grupper av honor och hanar. Ett år senare ingår dessa juvenil-grupper de övriga vuxnas könssegregerade grupper.

Juvenila hajar växer 5-6 cm per år medan vuxna portjacksonhajar ökar i längd med 2-4 cm per år. Honor blir könsmogna efter 11-14 år medan hanar blir könsmogna vid 8-10 år. Honorna blir könsmogna vid en längd på 80-96 cm och hanarna vid 70-80 cm längd. De vuxna honorna är ca 25 cm längre än hanarna.

De vuxna hanarna simmar mot djupare vatten vid slutet av parningen. Honorna migrerar i 5-6 månader efter parningen, de kan då täcka ett avstånd på 850 km innan de återkommer till parningsplatserna.

Portjacksonhajen blir maximalt 165 cm lång, de är ovanliga över 137 cm. Naturliga fiender till denna haj är okända, piggarna på ryggfenorna talar dock för att denna hajart har naturliga fiender av något slag under sin livstid. Australiska sjölejon Neophoca cinerea, vithajar C. carcharias och kamtandhajar Hexanchus spp. kan vara potentiella predatorer för portjacksonhajen. Denna haj är främst bottenlevande, bentisk och ligger under dagen i skrevor där den vilar. Ibland kan det samlas upp till 16 hajar tillsammans i en skreva. Hajarna återkommer regelbundet till samma viloplatser trots att de släppts 3 km ifrån där de infångats.

Portjacksonhajen förekommer dock oftast solitärt men är periodvis mycket social. Det är okänt vad vilogrupperna har för betydelse för hajens biologi. Hajen föredrar främst bentiska evertebrater i form av tagghudingar. Sjöborrar, sjöstjärnor, havsborstmaskar, räkor, krabbor och mindre fiskar ingår i födan. Juvenilerna har spetsigare tänder än de vuxna hajarna, de brukar jaga mjukare byten än de större portjacksonhajarna. De större hajarna krossar bytesdjuret med sina kraftfulla käkar och tillplattade tänder. Portjacksonhajen kan ta in vatten genom den första förstorade gälspringan och spurta ut vatten genom de återstående fyra gälspringor. Detta för att undvika att mat skall fastna i gälarna medan den äter och krossar bytesdjuret.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel