Valhaj

← Alla hajarter

Taxonomi

Biologisk beskrivning

Valhajen är världen största fisk och haj. Hur stor denna gigantiska fisk kan bli är oklart. Både nya och gamla rapporter om valhajar kring 17, 18 eller hela 21,4 meter tycks utmärka sig i litteraturen. Valhajar som når över 12 meter är ovanliga. Ibland uppges valhajens maximala längd till 13,7 meter. De mest validerade och moderna längdmåttet som med stor säkerhet riktigt uppger en individ längd är på 12,1 meter. Den maximala vikten uppgår till ca 15 000–20 000 kg. Valhajen kan åtminstone bli 80 år gammal. Med hjälp av en matematisk modell för att beräkna tillväxtkurvan och åldern hos djur (von Bertalanffy-kurvan), uppskattas valhajen nå en ålder på ca 100 år. Enligt von Bertalanffy-modellen bör en adult valhajhane på 7 meter vara ca 20 år. Under de juvenila åren då hajen är mellan 1-3 meter växer troligen denna hajart mycket snabbt, kanske är valhajen den mest snabbväxande hajen bland alla världens hajar under det juvenila stadiet. Då hajen når könsmognad minskar farten på tillväxten drastiskt och förlöper troligen i en mer normal takt. Valhajen är en planktivor som kan suga in sitt byte till skillnad från brugden Cetorhinus maximus vilken saknar denna förmåga. Valhajar kan därför även välja att inrikta sig på större bytesdjur som kan simma ifrån predatorer (nekton) i mer aktivt grad än plankton. Då valhajen äter behöver den inte röra sig framåt för att fånga upp sin föda utan kan på egen hand suga i sig större kräftdjur och mindre fiskar, till skillnad från brugden som i större omfattning livnär sig på mikroskopiskt zooplankton som långsamt filtreras i vattenmassan. Nackdelen med denna sugförmåga hos valhajen gentemot brugdens filtrerande efter zooplankton är att valhajen inte kan filtrera lika stora mängder vatten per tidsenhet som brugden gör. Valhajen kan däremot rikta in sig mot specifika stim och suga upp dessa bestående av plankton eller mindre nekton. Denna hajart kan ses jaga sitt byte genom att simma vid vattenytan. De yngre individerna mellan 3-5 meter simmar oftast med överkäken ovan vattenytan som de sedan stänger och sväljer födan med och på detta sätt samlar de in föda. Valhajen har 20 filteringskuddar (fem övre och fem undre per sida) innanför gälbågarna med ett tangentialflöde över dem. Detta innebär att vattnet strömmar längst med filteringskuddarna ut ur munnen via gälarna medan plankton och annan föda fastnar längst in i filteringskuddarna precis som i en planktonhåv. Större individer mellan 6 och 10 meter brukar simma under vattenytan med öppen mun för att sedan svälja regelbundet. Ett slags ramventilerande ökar antalet plankton som fångas i gälarnas filteringskuddarna. Valhajen kan också ”hosta” vilket sannolikt innebär att filteringskuddarna rengörs från plankton eller partiklar hajen vill göra sig av med. Omkring 1,5- 2,7 kg plankton infångas per timme. Ett annat sätt valhajen använder för att fånga in föda på är genom att vända sig ventralt mot vattenytan där det förekommer koncentrationer av småfisk eller kräftdjur för att suga in dem dels med den väldiga munnens ventilerande och genom att lyfta sig en bit ovan vattenytan för att sedan sjunka ner och bilda ett baksug efter överkroppen och det breda huvudet. På detta sätt kan valhajen fånga upp mer av sin föda i ett svep. I födan ingår en mängd av plankton, även växtplankton rapporteras i maginnehållet hos valhajar i större mängder men är troligen av ringa betydelse för dess näringsupptag. Födan består av pilmaskar, hoppkräftor, krabblarver, fiskägg, olika räkor och märlkräftor tillsammans med andra kräftdjur och mindre plankton. Även fisk ingår i mindre eller större storlek. Makrill, sardiner och ansjovis eller ibland mindre tonfiskar kan snappas upp av valhajen.

Bläckfiskar kan också fungera som föda för valhajen. Då korallrev har fortplantningstid genom massreproduktion påträffas oftast valhajar som i dessa områden där detta sker livnär sig på korallernas ägg. Med andra ord har valhajen en ganska bred föda. Tillsammans med tonfisk och andra medelstora fiskar kan valhajar aggregera i stora grupper som består av upp till 25 individer eller fler. Ibland i hundratal upp till 400 individer. Oftast sker sådan aggregationer i samband med att mindre fiskar leker och lägger ägg i vattnet, eller i samband med att fiskägg kläcks. Det är möjligt att dessa aggregationer kan vara viktiga även för valhajens fortplantning eftersom många individer samlas på samma plats. Troligen sker parning vid dessa aggregationer baserat på dokumenterat beteende där hanar tenderar bita i honor och följer efter dem. Valhajen ses oftast tillsammans med stim av pelagiska fiskar, speciellt makrillarter. Då de upptäcks av dykare och snorklare uppvisar oftast valhajen ett beteende av nyfikenhet och kan lätt närmas av en snorklande person på mycket nära håll. Hajen rör sig oftast långsamt mellan 0-2 knop. En valhaj rör sig över stora områden och är oceanisk till epipelagen. Valhajen är en oceanodrom. Den kommer även in till kusterna där den ses av människor frekvent. Valhajen rör sig i tropikerna och de varma tempererade områdena. Sällan i kallare tempererade områden. Valhajen kommer regelbundet in till stränder och korallrev men kan också ses långt ute till havs. Ibland simmar den in i laguner och strandar. Vid Sydafrikas kuster strandar valhajar ofta, varför är hittills okänt. Trots att kalla och varma strömmar möts vid Sydafrikas kust har dessa strömmar knappas någon dramatisk påverkan på valhajens fysiologi. Valhajen kan klara kalla vattentemperaturer ner till 6-10 °C. Tydligen föredrar dock valhajen varma vatten med en temperatur över 26 °C och upp till 34 °C . Den har en förmåga av att dyka ned till 700 meters djup. Under ett dygn simmar valhajen i regel från ytan och ned till botten för att sedan vända tillbaka. Exempelvis kan den regelbundet vistas mellan ytan ner till 40-70 meter. Det har visats att valhajen föredrar att simma till områden som den tidigare besökt och den återkommer regelbundet. Precis som vithajen Carcharodon carcharias är den hemkär eller filopatrisk. Valhajen migrerar mellan olika områden beroende på korallblomningar och övrig planktonförekomst. Under en period på 5 månader kan valhajen förflytta sig över 3 700 km. Under två år simmade en valhaj 20 000 km över hela Stilla Havet. En del valhajar kan simma 67 km per dag. Valhajen kan tänkas följa strömmar för att förflytta sig emellan de olika platserna. Denna art har andra hajar som naturliga fiender. Valhajar angrips av vithajar 181 Carcharodon carcharias och blåhajar Prionace glauca. Troligen jagar flera andra hajar också valhaj, det är främst de juvenila individerna som är utsatta för predatorer. Späckhuggare Orcinus orca eller stora vithajar kan troligen utgöra ett hot för denna art. Bitmärken efter vithaj har observerats på större valhajar. Denna hajart är ovovivipar. Ungarna kläcks inne i modern. Valhajen har ägg som påminner om de ägg som läggs och placeras på botten av andra hajarter. Troligen har valhajens förfäder varit ovipara eller äggläggande vilket senare övergått till ovovivipari. En gravid hona fångad utanför Taiwan innehöll 300 ungar. En del av ungarna befann sig i äggen och var okläckta med en tillhörande gulesäck medan kläckta ungar saknade gulesäck och tycktes vara klara för att födas. Valhajen kan troligen föda sina ungar under en längre period alltmedan ungarna utvecklas i sin egen takt. Valhajen kan därmed sannolikt vara gravid under en länge period innan honan blir parningsintresserad igen. Ungarna är 38-64 cm då de föds och har ett ärr på buken efter gulesäcken. Hanar blir könsmogna mellan 7-10 meters längd och honor från 3,4-7,6 meters längd.

Referenser

• Bernvi, D.C. (2006). Världens hajar. Del 1, Ordning jättehajar Lamniformes. Caracal Publishing. s. 82.
• Bernvi, D.C. (2007). Världens Hajar Del 2 Ordningarna Matthajar Orectolobiformes & Tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Caracal Publishing. s. 90.
• Bernvi, D.C. (2014). Vithajen Carcharodon carcharias. Caracal Publishing. s. 840.
• Bernvi, D.C. (2018). Guide till världens hajar. Caracal Publishing. s. 285.
• Compagno, LJV, (1984). FAO Species Catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 2 - Carcharhiniformes. FAO Fish. Synop. 125(4/2):251-655. Rome: FAO.
• Compagno, L.J.V. (2001). Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO species catalogue for fishery purposes No. 1, Vol. 2. Rome: FAO. 269 pp.
• Compagno LJV, Dando M, Fowler S. (2005). A field guide to the sharks of the world. HarperCollinsPublishers, Pp.368.

Om denna artikel