Hajar i svenska vatten

I Sverige har det rapporterats 15 hajarter och 11 rockarter. Det finns en osäkerhet bakom abundansen (hur förekommande hajar och rockor är) för dessa arter av hajfiskar och ingen vet vilka arter som i dagsläget förekommer eftersom inget svensk forskningsprogram pågår för hajar och rockor. Ett forskningsprogram finns det dock ett stort behov av och Sverige uppfyller inte de krav som ställs för populationsuppskattningar genom FN och EU rörande hajfiskar. Det förekommer ett begränsat provfiske men inga enskilda forskningsprogram för att uppskatta haj- och rockpopulationer i Sverige.

Vissa arter förekommer i sådan sporadisk omfattning att de enbart kan räknas som föga kuriositeter. Andra har förekommit historiskt och kan numera vara lokalt utdöda på grund av överfiske i Sverige, Danmark och Norge. Fiske med bottentrål är sannolikt mycket skadligt för många hajar och rockor vilket utarmat populationerna.

Flera arter vandrar långa avstånd till andra nationers fiskevatten där de kan ha utarmats eller utrotats genom överfiske. Håbranden och brugden kan exempelvis simma tvärs över Atlanten.

Den elasmobranchiska diversiteten är ringa utmed vår västkust i förhållande till andra länders marina kusthabitat, exempelvis jämfört med Danmarks och Norges kust.

Anledningen till att den låga artrikedomen grundar sig på att hela svenska västkusten har en generellt lägre salthalt än Nordsjön. Detta med anledning av Östersjöns utflöde genom Kattegatt och Skagerack. Trots vår låga svenska artrikedom förekommer här i Sverige ibland några av de största arterna bland hajfiskar. Brugden siktas nästan årligen och håkäringen är inhemsk.

I norra Bohuslän där ytvattnets salthalt överstiger 24 ‰ förekommer rapporter om strandad brugd, pigghajstim samt jagande håbrand vid ytvattnet. Även i Kattegatt är det vanligt med pigghajstim.

Rapporterade hajarter i svenska vatten

De 15 hajarter (Elasmobranchii) som rapporterats i Sverige. Klicka på en art för att läsa mer i artfaktan.

Om denna artikel